Gone fishin'

Hej hej!

Klockan ar 07.20 och jag sitter vid vart hostels enda dator och bloggar. Ska ockupera den en timme nu for att uppdatera mig om Er, och Er om mig. Har nu varit helt bortkopplad fran varlden i tre dagar. Klockan har varit nerpackad och mobil avstangd. Mycket ovanligt och mycket skont. Jag har levt seglarlivet.

I mandags kom jag och Carolina ner hit till Airlie Beach ("Porten till Whitsunday Islands") och motte upp Tyskarna fran Melbourne, Bjorn och Jens, samt deras kompis Jannick. Morgonen efter monstrade vi alla pa den forna och nu ombyggda America's cup-baten Southern Cross for en tredagarssegling tillsammans med 12 andra, under ledning av de otroligt solbranda och otroligt blonda broderna Josh (the Skipper) och Sam (the Deckie). Det hela blev fantastiskt, en orgie i sol, bad, snorkling, scenic views och djurliv. Dagarna inneholl obligatoriska aktiviteter sa som att svinga sig fran baten medelst lina, dricka ol och smorja in sig med solkram ("cream, and re-cream"). Snorklingen var otroligt bra: vattnet var kristallklart och det fanns massor med fisk som aven var ratt sa nargagna. Bland annat sag vi en liten rocka ligga och pilla sin navel och vi simmade med wrasse-paret Wally och Princess (tva meterstora abborrar typ). Vi besokte aven den beromda Whitehaven Beach, som har varldens vitaste sand (NASA hade tydligen lyckats muta till sig nagra ton av den fridlysta sanden for att anvande till ett teleskop).
De enda "incidenterna" under resan kan nog sagas vara nar jag tappade min nyinkopta billiga turisthatt overbord vilket tvingade hela baten att vanda om for att fiska upp den ("nothing gets left behind" blev svaret nar jag latt rod i ansiktet sade att det inte var nodvandigt), att jag lyckades sla i huvudet i bommen 8 (!) ganger under resan (maste varit batrekord), och att bojen vi var ankrade vid forsta natten envisades med att sla hammarslag mot var sovplats stora delar av natten.
Vinden var stundtals nastan obefintlig under resan, men det blev en hel del segling anda och t o m lite race mot en annan bat. Pa vagen hem mot Arilie Beach sag vi en av de nu migrerande knolvalarna glida forbi, riktigt cool var han/hon.

Jag vet inte nar jag skrev sist har pa bloggen, men kan kortfattat beskriva vagen hit fran Cairns:
Efter regnskogs-extravaganzan i Cairns drog vi ner till Mission Beach. Dar finns en lang och vacker strand. Men eftersom vadret fortfarande inte var gjort for haldagar pa stranden drog vi ut till on Dunk Island och regnskogsvandrade lite. Dar fanns aven manga fina "secluded beaches". "Secluded" har blivit lite av resans standiga postironiska adjektiv. I Mission Beach bodde vi pa hemtrevliga men fuktiga och snart formodligen valdigt fuktskadade hostellet the Beach Shack (den avslappade stamningen var sakert till viss del skapat av att manga inte bara gillade vanliga cigaretter).

Hopp in i en Greyhoundbuss ner till trevliga fulsnygga staden Townsville. Dar bodde vi pa ett schysst hostel som starkt paminde om old school-vandrarhem som man forknippar med barndomssemestrar i Sverige eller Danmark (t ex var det inte bara ungdomar som bodde dar!). Utanfor Townsville ligger on Magnetic Island (sjalvklart kommer namnet fran nat pahitt av James Cook). Dar fanns annu mer skog, ber, sceic views och secluded beaches - aven en "nudist-strand" med nagra tjocka gubbar som gillade att se och synas. Fran magnetic island akte vi ut en dag till Stora Barriarrevet. Det var t o m haftigare an jag trott. Korallerna och fiskarna kandes nastan konstgjorda. Jag sag en liten ful brun haj.

Man far uppleva mycket nar man bor pa hostel. Pa magnetic island hade vi ett asjobbigt gang fjortis-scooter-tyskar pa rummet, som harmades (!) nar man sa till dem att va tysta kl 04 pa morgonen. Och i natt hade tjejen i sangen under slapat hem en kille och hade sex sangens gungningar vackte mig i min skonhetssomn. Som tur var var det hela over valdigt kvickt (till formodligen atminstone nagon parts besvikelse) och jag blev inte sa himla irriterad for att stamningen direkt efter var lattsam och lite komisk. Ingen av de alskande tu visste vad den andra hette sa de hade nan slags absurd presentation/"tack for det", och tjejen snackade lite med sin tjejkompis pa andra sidan rummet som sa nat i stil med "det ar okej, du ar ju pa semester".


Detta var hogst troligast det sista inlagget pa denna blogg. Tack for all omtanke och alla roliga och upplysande kommentarer. Nu vantar en kort svang ner till Brisbane och Byron Bay innan vi mellanlandar i Melbourne fore flygresan hem.

Slutet gott, allting gott.

MVH
Crocodile Dannee.

Vi hade i alla fall otur med vadret

Hej alla!
Hur ar laget? Nu foljer tyvarr inlagg utan svenska bokstaver, hoppas ni forstor vad jag menar anda...

Terminen i Melbourne tog slut. Tentor skrevs i Royal Exhibition Hall tillsammans med tusentals andra nervosa stackare. Det var som en rock-konsert nar alla skulle tranga sig in och ut ur byggnaden, forutom att ingen var glad eller upprymd, bara armsvettiga och med tomma blickar.

Dagarna efter foljdes av packning och "gora arenden". Sen drog vi aven ut en svang och turistade i Yarra Valley. Spanade in vingardslandskap i hostskrud, och tittade pa alla mojliga konstiga djur i Healesville Sanctuary. Jag fick se nabbdjur till slut! De var helt bisarra, som om man pusslat ihop ett nytt djur av blandade kroppsdelar fran andra djur. Nastan lika markliga var echidnas och wombats. Och Tasmanska Djavlar, men de sag inte alls ut som "Taz" pa tv.

Nu nar jag varit i Cairns nagra dagar har jag aven atit manga av de australiensiska djuren. Pa vart hostels (Tropic Days) barbeque i mandags bjods t ex pa kanguru, krokodil, och emu. Allt grillat ar gott - "mumma for sorken".

Carolina och jag ar alltsa i Cairns i norra Queensland. Vi lamnade kylan i Melbourne och hoppades pa sol och varme. Men vi har bara fatt varme an sa lange. Solen har ej vagat visa sig, utan det har mest regnat titt som tatt, och hela jag ar inslagen i en vat filt nar jag ar ute. Men har kopt en gul regnjacka for barn (man kan fylla i namn och skolklass i nacken) for 100 riksdaler - ett riktigt fynd.

Idag har vi varit uppe i Daintree och Cape Tribulation och flojtat omkring i regnskogen ("det aldsta levande vasendet pa planeten") och sett en lat krokodil pa en battur pa Daintree river. Lyckad heldag, men jag ar lite krasslig och har fatt knapra en diet av magnecyl och ipren.

Om vadret blir battre sa ska val Stora Barriarrevet foraras ett besok. Annars vantar lite kajkande nedat kusken narmsta 1-2 veckorna innan vi ska mota upp tyskarna for en 3-dagarssegling kring Whitsunday Islands. Sedan blixtvisit i Brisbane och Byron Bay innan gamla Mellan vantar i tva dagar innan flyger lyfter mot Sverige.

Hej sa lange.

Sista rycket

Bara ett par dagar kvar nu. På onsdag och torsdag skriver jag tentor i Chinese Politics och Australian Foreign Relations. Sen är jag fri.
Har hunnit bli rejält skoltrött nu, och det hjälper inte att man får höra om 30-gradig värme i Sverige och att alla andra som varit utspridda över Europa på utbytestermin är färdigtentade, sommarfräscha - och deras bloggar har tystnat. Jag är ensam kvar i etern.

Det har dessutom börjat bli riktigt kallt i vårt hus på morgnar och på kvällar. Vi rullar runt ett par portabla element i huset, så att det är varmt där det behövs (nåt slags centralt värmesystem verkar inte ha varit aktuellt när detta hus byggdes nån gång i yngre kritaperioden ). Ett av elementen ger ifrån sig en distinkt bastudoft när det blivit varmt (någonting bränt inuti?).

Gick upp kl 04.00 i förra veckan för att titta på swe-danmark. Hyfsad bild från TV9 streamades till datorn, och i lurarna hade jag Radiosportens kommentering av Christian Olsson och Raffe Edström. Internet är kanske inte bara en dum fluga ändå. Följa mathen här nere mitt i natten var faktiskt en fantastisk upplevelse, även om spektaklet slutade lite snopet.

Har (lite sent, kan tyckas) upptäckt hur bra Victoria street här runt hörnet är. En gata där kinesisk restaurang är granne med vietnamesisk restaurang som är granne med thailändsk restaurang som är granne med kinesisk restaurang osv... i en kilometer eller två. Mycket mat per dollar och B.Y.O, det vill säga man köper sin lättsamma asiatiska gigantiska öl i spritbutiken två dörrar bort och knallar sen in till vald restaurang och beställer in käket. Vilken uppfinning.

Blir spännande att komma hem till "Händelserika Åtvidaberg" i sommar. Inte nog med att mor och far ständigt rapporterar om hur mycket som händer och ändras där hemma (folk flyttar in och flyttar ut, gifter sig och skiljer sig o s v), men nu ha även en fyrörad hare siktats i sockna! Fantastiskt.
Dessutom ryktas det om att tre herrar Klasander kommer att klämma sig in i Kommunals startelva i Korpen i sommar... kan bli hur...ehh...intressant..som helst.

På fredag väntar "The Mid-Year Party of Death" som dess skapare Eliza och Alistair (ironiskt?) döpt tentafesten på klubben Workshop till. Blir skoj, och en chans att säga hejdå till vännerna Nikki och Eliza, samt att höja gifthalten i blodet efter ett par veckor med allt för rent leverne.

Daniel recenserar:
Pirates of the Caribbean 3: Snygg och småkul, men med smått obegriplig historia och ca två timmar för lång.

Bäst just nu:
1. The Tough Alliance - New Chance (album)
2. Sommarlov (närmar sig)
3. "The Raw Shark Texts" av Steven Hall (bok)


Hej svejs.
Hoppas allt är bra med er.
Ses igen på andra sidan tentor.

I am stupid

Hej hej.

För att glädja mig själv i tentatider surfade jag in på foghorn.com.au och designade mig min egen white trash-t-shirt. Resultatet syns här nedanför. Jakob, grattis, du ska få gå på min vänstra sida hela sommaren!

Men egentligen är det jag som är trög.
Förra söndagen åkte vi med Lorraine på utflykt till Daylesford och Hepburn Spring i de gamla gruvdriftsbygderna väster om Melbourne. Allting, förutom vädret, var bra tills jag i min upphetsning av att få hälsa på en bonsaiträdsodling smällde igen bildörren rakt på Carolinas vänstra pekfinger. ”Daniel, mitt finger”, sa hon förvånansvärt lugnt. Jag stirrade dumt en halv sekund på fingret som satt fast i innan jag vaknade till och ryckte upp dörren igen. Det blödde från jack på vardera sidan på fingret och det började få en lätt blåsvart rodnad däromkring. Detta sänkte stämningen en smula.
Så kan det gå.

Förutom segt uppsatsskrivande om statlig utkontraktering av sociala tjänster har de senaste veckorna innehållit middag och barrunda med Nikki och Eliza, filmen ”Daredevil” på tv (Herregud, så dålig! Jag menar, Ben Affleck…lever karl’n ens?), lyxkväll på vin- och tapasbar i stadsdelen Collingwood strax norr om vårt hus, och så lite mer bastubad.

Förra torsdagen gick jag upp i svinottan för att se (andra halvlek av) Champions Leaguefinalen och då såklart se Inzaghi spöa Liverpool. Trött var jag, och frös gjorde jag, men då var det gött att gamle Stan ”The Man” Collymore var bisittande expert på teven.

Alla föreläsningar och tutorials är slut. Nu är det bara full frys rakt in i mål. Sitter mest på bibblan och häckar. Härnäst väntar en liten essay om hur mycket vita Aussies oroar sig över landets multikulturalism.


Med vänlig hälsning,
Eder Daniel



Ps. Fingret mår bra. Inget var brutet. Såren har läkt ihop fint.


Bilderna:
* The Finger of Death.
* Söndagspromenad utanför Daylesford.
* Min "vän" datorn.
* Man kan glädjas över små ting i vardagen. Till exemplel att man lyckats pricka in en perfekt dag att tvätta på. Sol och vind, allt torkar i ett nafs.

Rytmisk finländsk byggnadskonst

Okej, helgen:

Fredag fick bli lugn hemmakväll, efter att med spenderbyxorna på sig handlat förnödenheter på Queen Victoria Market; 2 kilo pork chops bland annat.
Björn och Jens hade två tyskfränder på besök och drog med Carolina och mig till Crown’s Casino på lördagskvällen. Där lyckades jag, helt mot alla och mina förväntningar, förvandla 50 dollar till 80 på roulette (jag satsade mest på rött) och craps. Jag fattade inte riktigt hur craps fungerade (det ser mycket enklare ut när James Bond kastar tärningarna, men det verkar finnas en massa konstiga regler) men lyckades vinna 10 dollar där ändå när en japansk herre svingade iväg de prickiga kuberna på det gröna filtbordet.
På söndagen blev det bastu igen på Svenska Kyrkan innan vi mötte upp New York-tjejen Rebecka (som varit barnvakt åt sångaren i the Strokes lillasyster) i St Kilda för att gå på konsert med bandet Architecture in Helsinki. Nej, de kommer inte från Sveriges bleka granne i öst, utan faktiskt från Melbourne, så konserten var slutsåld. De är typ 6 pers i bandet och alla spelar flera instrument så de roterar runt på scenen. Trombon + datorer + synthar + trumset + congas = grymt sväng.


Gubbhumor uppsnappat på campus:
Två professorer (el dyl.) går och den ene återger en kort dialog med en kollega
i förmodad tillfällig norsk exil:
"....And then I asked him:
'are you tired of the Norwegian winter yet?'
'Yes.'"
Professorerna brister ut i högt, brummande skrattanfall.


Flygbiljett bokad till den 18 juni. Hejdå Melbourne, hej Cairns och Australiens nordostkust.
Beräknad hemkomst till Svedala cirka mitten på juli.
Innan dess: Plugg, plugg, plugg, plugga plugga plugga, plugg, plugg, plugg.

När man sitter och ska plugga hittar man alltid annan helt orelaterad och intressant läsning på nätet. Här har DN en härlig, nördig och spännande artikel om trafikljusen i Stockholm. Hur ofta får man läsa om trevliga begrepp som "bussprioritering" och "tryckknappslåda", samt lära sig om intressekonflikter så som att "Arkitekterna vill ha en rondell, för att det är estetiskt tilltalande. Trafikkontoret vill ha en korsning, för då går trafiken att styra."


Och så, till sist, en kalmerande konversation mellan tre på varandra efterföljande studenter, nedklottrad i mitt träbås i biblioteket:

"Everything will be alright!"

"Thank you, desk! I feel better now."

"You are welcome, my child."

Det är sånt klotter man vill ha på skolbänkarna.

The Grampians etc.

Så har man skogsmullat igen. Vädret i The Grampians i helgen kan beskrivas som ”fresh”, och mina strumpor på söndagen som ”not fresh”. Grampians är en bergig nationalpark i västra Victoria och vi puttrade dit i en skruttig buss med trasig dörr som fick lagas med tejp. Gruppen bestod som vanligt av 90 % glada och trevliga men tolvåriga amerikaner. Vi var blott tre européer. Jag tyckte att holländaren sa att han hette Ramses (!), men jag vågade inte kalla honom det utan försökte dua honom istället. Ledarna för resan var två rejäla Aussies, Ian och Fiona, och den sistnämnda (ja, Fiona) var ruskigt lik handbollslegenden Staffan Olsson.
Parken var riktigt storslagen och bjöd på ”scenic views” i massor. Vinden och bergarterna hade tillsammans skulpterat en del lustiga kreationer. Jag skuttade runt som en bergsget bland stenar och stockar. Jag såg en örn.
Vi övernattade i en konstig liten håla som heter Halls Gap, där det pågick en ”Gourmet Food and Wine Festival” och en ”Krafts Festival” på samma gång. Men vi gick på puben och åt drypande, fylld kyckling med pommes och majonnäs. På söndagen besökte vi ett sömnigt Aboriginal Cultural Centre.
Och så såg vi lite mer scenic views förstås. Det är väl meningen med livet?


För övrigt…

… är jag irriterad på tjyvsamhället vi lever i. I helgen blev min cykel stulen. Rosa Faran lever nu endast kvar i våra minnen.
… har jag fastnat i ett mindre nässpraysberoende igen. Känns väldigt 2003.
… skriver jag sista tentan den 14e juni.


Hetast just nu:
1. Den federala budgeten. (Det är valår här nere)
2. Eldkvarn.
3. Näbbdjur (platypus på eng.). Har inte sett något ”live” ännu, men har fått en gosedjursvariant, och en utbytesstudentbekant påstår att han vill tatuera in en stor bild av djuret på ryggen.


God Jul.
/Danne




Bilderna:
*The Pinnacle, utsiktspost.
* Exempel på scenic view.
* Ramses (?) klättrar.
* Orange och svart berg. Jakob, dreglar du?
* Vila.
* Staffan Olsson gestikulerar vid branta klippväggar.
* Ännu mer konstig sten.

Nakenchock i kyrkan

I söndags var det höst.
Grå himmel, duggregn. Vindbyar som stressade någonstans, runt knuten. Om solen lyckades hitta en lucka såg den lite blek och trött ut. Den har väl bränt ut sig under sommarmånaderna.

Då kom räddningen. Svenska kyrkan i Melbourne har bastu! Jag ringde och hörde mig för. Och visst, det var okej att jag kom och bastade. Personalen satte igång aggregatet, och jag kastade mig på bussen till Toorak - det lyxiga, lummiga bostadsområde där Svenska kyrkan och Svenska Konsulatet delar en stor tomt. Kyrkan huserar i ett stort vitt kolonialhus, med högt till tak och kanelbullar till kaffet.

Temperaturen i den nybyggda Tylö-bastun låg på stadiga 85 grader och tvingade mig till många pauser när svettdropparna ner i min Guillou-bok blev för många.

Då passade jag på att nakenchocka.